Välkommen till vår sida!

Denna fantastiska kille köpte min stora syster 2004 efter att familjens springer spaniel gick bort. Min syster studerade då i Rättvik och bodde själv och tyvärr fungerade det inte att gå i skolan samtidigt som att ha en valp. Därför fick Minos flytta hem till oss i Sandviken hösten 2005. 2005-05-24 gick min syster en valpkurs med Minos, allt verkar ha gått bra förutom inkallningsträningen där han gjorde en liten utflyckt till skogen istället. Efter att Minos har bott hos oss ett tag kände jag att jag ville börja träna med honom och gick då en allmän lydnadskurs 2007-06-04 på brukshundsklubben, det var nog då vi knöt kontakten med varandra. Innan han kom in i mitt liv så var jag en riktig kattmänniska och hade den vackraste persen, han hette Rocky men det är en helt annan historia. Allmän lyndnads kursen gick bra förutom att han fortfarande inte kom vid inkallning, så fort han märker att han är lös så drar han iväg åt ett annat håll. 2010-06-14 deltog jag och Minos i kursen "Agility för Nybörjare", det var den roligaste hundsporten jag har provat på! Det tyckte även Minos, då fick vi vara i en inhängnad agilitybana, efter att Minos kollat runt att han verkligen var helt fast så kunde han börja jobba lös och lyssna på mig. Augusti 2009 flyttade Moa hem till oss, hon var en cavalier/amerikanscocker, hon var en riktig liten tjockis på nio år som skulle ha blivit avlivad pga skilsmässa. Efter träning och rätt kost så blev hon till slut i rätt storlek och orkade följa med ut på promenader. Denna härliga tjej blev tio½ år. September-10 fick jag och min pojkvän en lägenhet i uppsala och då lämnade både jag och Minos tryggheten bakom oss för att möta en självständig och egengjord värld.

Just nu står träningen still eftersom man har upptäckt att han har tre diskbrock. Han har även epelipsi sen han var valp, vilket kommer när han blir rädd (då spänner han musklerna) eller om han fryser då han även spänner och då kommer anfallen.. Så det är tur att han älskar täcken :)
Han har även fått diagnosen Syringomyelia, här kan ni läsa mer om den sjukdomen: http://www.hundonline.se/halsagenetik/sm.asp

Så hans liv är kanske inte det roligaste, men han älskar långpromenader och att ligga ute och kika på allt som rör sig, speciellt fåglar. Så jag tror inte att han klagar, så han får bara vara en sällskapshund.

Minos sjukdom gjorde så han slutade äta och hade så ont att han inte ville lyfta huvudet (bara låg ner) trots smärtlindring, så vi valde att låta honom somna in 10,5 år gammal...